Capability Maturity Model (CMM)-modellen för mognadsgrad av förmågor (Capability maturity model, eller kort sagt CAPA) är ett av de mest använda mätverktygen för att fastställa värdet av en verksamhet eller ett projekt. CAPA-verktyget utvecklades först av den amerikanska militären efter Gulfkriget och har använts sedan dess. CAPA-modellens främsta mål är att fastställa sannolikheten för att ett system eller en komponent ska kunna utföra sin avsedda funktion. Denna sannolikhet kan sedan användas för att värdera systemet, dess komponenter och eventuella delsystem som kan behöva läggas till baslinjen.
Capability Maturity Model (CMM) utvecklades som ett svar på bristerna i vissa mjukvaruutvecklingsprocesser som används av den amerikanska militären. Den amerikanska militären kontrakterade det amerikanska försvarsdepartementet för att utveckla nya vapensystem, och de behövde veta sannolikheten för att dessa nya system verkligen skulle fungera som avsett. De behövde ha ett exakt mått på denna sannolikhet. Det var detta som CAPA-modellen utformades för att göra, och den har gjort det framgångsrikt ända sedan dess. För att ge en kort historik över hur Capability Maturity Model kom till, var akronymen CMM egentligen ”capability-mitigate-evaluate-check”, förkortat CAPA.
Syftet med Capability Maturity Model (CMM) är att tillhandahålla en ram för att bedöma effektiviteten hos befintliga processer samt att ge organisationer en vägledning för att förbättra sina processer. Den utvecklades ursprungligen för den amerikanska militären. Men i dag har CMM antagits av ett stort antal myndigheter och organisationer över hela världen. Detta beror på att CMM är ett enkelt och effektivt sätt att avgöra om en organisations nuvarande processer är uppdaterade. Ett matematiskt baserat tillvägagångssätt som kallas diskret kartläggning (DMM) kan hjälpa en organisation att göra förändringar i sina processer och förfaranden för att få dem uppdaterade.
Modell för mognadsgrad av kapacitet (CMM)
DMAIC, som står för Discrete Mathematics and Applications for Assessment, uppfanns av den amerikanska armén. DMAIC-metoden har senare antagits och anpassats av den kanadensiska armén, Storbritanniens Royal Air Force, USA:s flotta och USA:s armé. DMAIC använder fem nivåer för att modellera prestanda: inledande, halvvägs, efteråt, årligen och slutligt. Genom att använda DMAIC-metoden kan organisationer göra stegvisa förbättringar av sina processer eller förfaranden över tiden.
Det finns många fördelar med Capability Maturity Model (CMM). En fördel är att processen för att optimera en CMM vanligtvis bara kräver en person för att utföra processen i fem nivåer. En annan fördel är att processen i fem nivåer är mycket upprepningsbar, vilket gör det lätt att mäta prestanda mot en standard. Att använda CMM kräver inte någon större erfarenhet av programmering eller kunskap om de verktyg och språk som används. Det kan dock vara en utmaning att kontinuerligt genomföra förbättringar i en stor organisations CMM.
Eftersom DMAIC är en matematisk modell har den varit användbar för flera typer av programvaruutveckling. Modellen har också varit användbar i planeringsfasen av programvaruutvecklingslivscykeln, innan en produkt släpps. I de tidiga stadierna av programvaruutvecklingslivscykeln för ett stort uppdragssystem blev det till exempel nödvändigt att optimera CMM för att identifiera områden som kunde förbättras. Dessa förbättringar skulle i sin tur bidra till att öka kundens tillfredsställelse med produkten. Därför är det viktigt för organisationer att noga övervaka CMM:s prestanda för att se om den fortfarande används på rätt sätt.
En viktig fördel med CMM-modellen (Capability maturity model) är att DMAIC-metoden gör det lättare att avgöra om en förbättring av mjukvaruprocessen är nödvändig eller om de befintliga processerna fortfarande är lämpliga. En annan fördel är att modellen för kapacitetsmognad (CMM) gör det möjligt för cheferna att fatta välgrundade beslut om eventuella CMM-relaterade ändringar, i stället för att göra ändringar i CMM som har okända konsekvenser. Slutligen minskar användningen av CMM risken för att införa nya fel i CMM, eftersom den bygger på den information som finns i CMM.
En nackdel med CMMI är att det är relativt oflexibelt för användning med traditionella metoder för förändringskontroll, liksom med nya innovationsverktyg. CMMI kanske inte fångar upp alla viktiga processområden som är relevanta för ett visst företag. Möjligheten att specificera mognadsnivåer för förmågor kan också vara begränsad till företag inom en snäv tidsram eller i fall där betydande förändringsrisker har identifierats.